Wilma börjar att vänja sig  . Även om hon inte är någon lektant så är hon väldigt tålmodig. Mig gör det inget att de inte leker tillsammans, det hade naturligtvis varit roligt. Men är de bara nöjda med varandras närvaro och finner trygghet i det så är jag nöjd. Det finns andra hundar som Miso kan röja runt med. Wilma har visat att hon inte uppskattar när Miso är för våldsamt närgången och Miso verkar förstå det. Sen kan hon ju inte låta bli att testa gränserna ibland . Som idag när hon snodde Wilmas leksak. Det syntes så väl att hon visste att hon tog en chansning, och den gick hem!   Wilma lät henne ta leksaken och Miso sprang triumferande med den in i buren. Dit springer hon med det mesta. Husse uppskattade dock inte att hans träsko försvann... .

Jag vet inte om Wilma tyckte att det var en så bra idé att kartongen kom med upp i biabädden, men hon låg stoiskt kvar när Miso bökade runt.

I morse tränade jag och Miso med en del av hennes mat. Jag har kommit på mig själv med att belöna för mycket med godis. Min tanke var ju att få till en bra lek med Miso, även som belöning efter klick. Redan nu märker jag att hon förväntar sig godis och inte lek efter klicket. Det är så otroligt lätt att man fastnar i godisträsket. Jag vill ju ha en hund som är lätt att belöna med allt!

Vi mötte husse och Wilma som varit på långpromenad på morgonen. Miso vill gärna ranta med Wilma och nöjer sig inte med att sitta i ryggsäcken. Men jag försöker att få henne lugn så att hon kan acceptera att hon måste varva ner och efter ett tag brukar det gå. Men sen när hon har dåsat en liten stund så sprattlar det i de små tassarna och hon måste få springa av sig.

Vet inte om ljudet kom med, ni får sätta på Iggy Pops A real wild child till filmen.

Idag var Peter hemma, jätteskönt. Då kunde han och Wilma ta en lång morgonpromenad medans jag och Miso var hemma. Jag passade på att träna lite bur med henne. Vi har tränat att behärska sig och inte kasta sig på godiset några dagar och det har hon kläm på nu. Hon sätter sig ner och skjuter ifrån med framtassarna så att hon glider bakåt och ser lite konfunderad ut. När vi tränade buren så klickade jag för minsta lilla titt mot buren och till sist gick hon in i buren och satte sig. Jag kastade godis utanför och hon fick börja om. Jag är helt fascinerad vad en liten 8 veckors valp kan lära sig fort! Miso gillar verkligen buren och springer dit med prylar hon hittar och lägger sig gärna där för att sova.

Efter frukost åkte jag och Wilma till Nacka BK för att träna. Men där var det inte plogat så vi kunde bara träna de mer fartiga momenten. Någon moonwalk var det inte tal om ;-). Vi stannade inte så länge utan jag åkte på en liten minishoppingrunda istället. Där hittade jag en sak som det bara skrek Lystra och Miso om, så jag var tvungen att köpa en varsin. Alla vildingarna från Ryegate heter ju något med Wild.

Miso - In Your Wildest Dream

På eftermiddagen åkte vi hem till Helena och träffade syrran Lystra. Lite trevande i 2 sekunder och sen fullt ös medvetslös i två timmar (film kommer). Även morsan Vilja fick vara med och busa lite, vilket Miso uppskattade. Hon skrek som en fiskmås i bilen när vi åkte dit och drog timmerstockar när vi åkter hem :-)

  Ge hit! De ä min åsna syrran!

Vi börjar att få kläm på rutinerna nu och i natt fick jag sova riktigt bra. Vi var ute en gång 01.30 och sen sov hon tills Peter gick upp och fick sen tryna i min säng en stund till (måste ju få min skönhetssömn).

I morse gick vi ner till promenadgänget så att de fick träffa Miso. Hon charmade ju alla även om de tyckte att hon fått ett konstigt namn (man kan ju inte behaga alla...) Conrad tyckte att det var en läskig typ och ville inte komma nära. Posh däremot tycker att det är kul att äntligen ha fått en lekkamrat i sin egen storlek (inte så länge till!).

Efter det skottade vi uppfarten eftersom plogbilen varit där och gjort höga vallar (var kommer all den här snön ifrån?!?!)  . Miso hjälpte till och höll i mitt ben, jag försökte lite snällt att lösgöra mig men hon envisades med att ha dragkamp och morrade som en liten rottweiler. Sen var det in i bilen och iväg och hämta Biabädden jag hittade på blocket. Den är lite stor nu, men den blir bra att växa i. Damen jag köpte den av frågade om jag inte ville ha en mellanschnauzer också  . Hennes dotter skulle flytta till USA och vill hitta ett nytt hem till sin hund. Jag avböjde. Men om någon är sugen på en 3-årig mellanschnauzer så kan ni få telefonnumret av mig.

Bilfärden gick både dåligt och till sist bra. Först fick Miso ligga i bak med Wilma. Men hon levde så mycket rövare så jag tyckte synd om Wilma. Sen satte jag Miso i lilla buren som jag har i baksätet och där lade hon sig till sist och var tyst  . Sen när jag lämnade dem 10 minuter för att springa in och köpa foder till Wilma så hörde jag när jag kom tillbaka att hon tjöt inne i buren, men tystnade direkt när jag kom tillbaka. Det skär ju i hjärtat, men det är bara att härda ut så löser det sig.

Idag så har Miso bara misslyckats en gång inomhus, det var när grannen kom över med sin 5-åriga dotter och det blev lite för mycket stohej. Sen har hon hittat ett ställe som hon gillar att bajsa. Under vår förstukvist! Praktiskt att veta vart hon går för att göra ifrån sig, men lite bökigt eftersom jag måste krypa in där och ta bort skiten. Men bättre det än inomhus.

Det går bättre och bättre med Wilma. Hon sätter gränser, men går hellre bort än låter Miso klänga på henne. De är riktigt söta när de ligger tillsammans i biabädden. När vi var ute och Miso satt i ryggsäcken så blev hon lite orolig och pep när hon inte såg Wilma som sprang lös. Miso vred på huvudet och försökte kolla efter henne. Wilma kom lite då och då och kollade att hon låg i ryggsäcken. Någon litet familje/flockfrö har börjat att gro  .

Natten innan vi hämtade Miso fick jag inte sova så mycket, dels stressad över jobb och sen fick Wilma något ryck mitt i natten och skulle absolut ut.

Miso har funnit sig ganska bra tillrätta men följer mig och Peter som en liten skugga, gillar inte att vara själv. Jag lämnar henne ibland när hon sover och går in i ett annat rum. I natt gick det bra, Miso låg bredvid min säng på en fårskinnsfäll och sin nya fyrfilt. Hon pep till ibland, men nöjde sig med en klapp på huvudet och somnade om. Mitt i natten kl 03.00 blev hon orolig och jag skyndade mig så mycket jag kunde, från sömndvala till påklädd på 180 knyck. Men precis när jag fått på mig skorna så gjorde Miso en liten pöl    . Sen när Peter gick upp strax före 06.00 så hade jag precis somnat in jätteskönt. Men då vaknade ju Miso också och tyckte att det var dags att gå upp. Gissar att jag kommer att slockna tidigt ikväll.

Pratade med Helena som tyckte det gått över förväntan bra, Lystra har haft en hög procenttal lyckade kissningar utomhus :-). Jag kan säga att där har vi inte lyckats fullt så bra. Miso är duktig och talar om när det är dags, men sen går det FORT! Det är svårt att vara en arbetande småvalpsmor och hinna med. Nu på eftermiddagen har det dock gått lite bättre, men då har jag varit mer påpasslig. Wilma blev ju rumsren jättefort, men då låg jag i också.

Stackars Wilma tycker att de är jättekonstigt att vi bara går ut på parkeringen varje gång vi går ut, och hon fick bara en superkort promenad i morse. Miso fick gå med mig en bit. Hon följer mig tätt, tätt i hasorna. Springer lite efter Wilma men håller koll på var jag är. Men ett par ben kan ju lätt av misstag bytas ut mot ett annat par. Jag möte en kille på vägen och när jag gått några meter vände jag mig om för att se att Miso hängde på och då följde hon efter den där killen istället . Jag ropade på henne och hon stannade och funderade ett tag, sen kom hon med stora glada galoppsprång. På eftermiddagen ville jag gå en lite längre sväng med Wilma och tog Miso i min rygga. Hon accepterade till slut att ligga där och somnade till och med en stund.

Någon som vet hur man fotar en svart hund mot snöig bakgrund? Jo, väldigt nära!

Till frukost tog jag undan några bitar av hennes mat och provade lite omvänd lockelse. Det gick ganska bra, men hon var inte övertaggad . Vi har lekt en hel del också och hon gillar min jeanstrasa och en liten boll på snöre med pingla i. Hon är väldigt framåt och vill inte ligga i knät eller bli upplyft långa stunder. Wilma vill gärna vara med när det klickas så jag har kört ett pass med henne innan jag har lekt med Miso.

Miso gör små närmanden mot Wilma, det går bra så länge hon inte försöker att klättra upp på henne, dra henne i svansen eller ta hennes tuggben. Wilma fräste av så att Miso pep till och backade undan. Men på förmiddagen klev Miso upp i Wilmas biabädd tillsammans med Wilma och de låg där och sov länge båda två. Wilma körde bortträngingsmetoden, vräkte sig så mycket hon kunde på rygg och lade tassarna på Miso så att hon till slut gav upp och gick därifrån. Misstänker att Miso kommer att bli djärvare och djärvare. Kanske Wilma kan acceptera monstret så småningom. Men just nu undrar hon nog om vi tog henne med returrätt   .

Nu väntar vi på att husse ska komma hem och vara barnvakt ett tag ;-)

Idag fyller Wilma 4 år. Så här såg min lilla stollare ut när vi hämtade henne :-)

Det är många som har röstat och jag och Peter har inte varit helt eniga. Men nu öppnat vi skumpan och det är bestämt att lilla valpen ska heta Miso   .

Bilresan hem från Eskilstuna gick bra, Vilja hoppade på en gång in i min bil för att vara säker på att inte bli lämnad kvar denna gång. Valparna sov hela vägen, det var först när jag hade släppt av Helena och Miso blev själv i buren som hon började protestera. Jag tror hon gillar fart för hon blev tyst när jag körde över 50 km/tim. Tror ni det håller i en fartkontroll?   

Väl hemma var det full fart. Det första hon gjorde var att dra runt mattorna i köket och snoka upp Wilmas tuggben. Hon har följt mig som en liten skugga sen vi kom hem.

Första mötet med Wilma.

Gerd och Lasse var snälla och hade Wilma medans vi var i Eskilstuna. De tyckte att valpen skulle ha tid på sig att vänja sig vid ett nytt ställe och kom därför med alla hundarna lite senare. Mallis och Wilma var väldigt intresserade till att börja med men struntade sen i valpen. Posh däremot tyckte att Miso var väldigt intressant.

Wilma går mest undan och lägger sig i sin korg men är lite svartsjuk om jag klappar för mycket på Miso. Miso har hållt sig på behörigt avstånd, men närmar sig lite vartefter. Vid lunchen så låg hon först en meter bort, till sist låg de rygg emot rygg. 

Wilma började att löpa idag och Miso kanske tycker att det luktar extra intressant.

Till sist vågade sig Miso upp i Wilmas korg, det var inte helt uppskattat. Wilma morrade lite men lät Miso ligga kvar. Det kommer nog att dröja innan hon axlar någon lektantsroll.

Här är "syrrorna", Miso 8 veckor, 4,3 kg.