karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Jakt

Av karin - 25 augusti 2009 23:43

Följde med Helena och Vilja ikväll när de skulle köra lite viltapportering. Tänkte det kunde vara ett bra tillfälle för Wilma att bara vara passiv. Och så fick hon lukta lite på döda djur. Helenas frys är full av äckliga såna. Ikväll var det två kajor och en kanin utan framben (?).


 

Förväntan var stor när Helena lade ut viltet åt Vilja.


Vilja var jätteduktig och tog allt vilt fint i munnen och bar direkt in till Helena. Wilma har bara mött en död and vid ett tillfälle hos uppfödaren. Hon tyckte att kajan var läbbig men tog den försiktigt i ena vingen när jag bad henne komma med den. Det blir ju lite extra läbbigt när inte kroppen håller ihop så att säga :-) Kaninen däremot var hon väldigt intresserad av. Men så var det där med att artbestämma men inte könbestämma. Hon tyckte att det var läckert med hålen där frambenen suttit. Tyckte väl att det var kontigt också att man ibland får tugga på rådjursskanken men inte på ninisen :-( Hon ville i alla fall inte ta den i munnen och komma in med den.


 

Vilja var duktig och tog viltet fint i munnen.


Jag har några filmsnuttar också men inget program att redigera den i eftersom min dator är på lite underhåll.


Tack Helena för att vi fick ta del av innehållet i din frysbox ;-)

Av karin - 17 augusti 2009 20:22

Helena och jag skulle nu ikväll ta ut ekan och låta hundarna simma efter. Men först skulle vi göra ett sök på vattnet. Hundarna låg i bilen medans vi rodde ut och slängde ut dummiesar. Det var lugnt på Baggen men dummiesarna drev ändå bort ganska fort.


Wilma var helt speedad för hon visste att det var bada på gång och det är dessutom där vi brukar lattja på morgonen. Vilja fick börja medans Wilma tjöt av upphetsning. Vilja simmade rakt ut - rakt ut till en FLYTBOJ som ligger där på en bojsten. Den är långsmal och blå. Ni fattar vad Vilja tänkte... "Den ska vi ha! den störrrrsta, fiiiinaste dummien av dem alla!"


Det spelade ingen roll att Helena stod inne vid land och visslade, Vilja hade bestämt sig. Hon tog bojen och började simma men kom ingenstans. Eftersom hon gör skäl för sitt namn så fortsatte hon att simma och simma. Peter var med och till sist hoppade han i ekan och började ro ut. Vid det laget hade Vilja börja att simma runt runt med bojen och vi visste inte om hon började snurra in sig och Helena började att få lite panik. Men Peter kom fram och tog bojen ifrån henne och nejade. Tampen hade börjat att snurra upp runt bojen så Vilja satt inte fast i alla fall. Hon ville bara inte ge sig.


Wilma var i upplösningstillstånd. Hon har ju inte riktigt fattat det där med sök, i alla fall inte på vatten. Hon började leta invid land. Dummiesarna hade vid det här laget flutit väldigt långt bort. Vi fick flytta oss längre bort efter stranden. Till sist fattade Wilma i alla fall vad det handlade om och simmade ut säkert mer än 30 meter och hämtade en dummie. Jag skickade henne 3 gånger. De två sista försökte hon att få med sig flera dummiesar på en gång.


Jag förstår inte varför det ska bli såna kaosträningar när vi är igång! Vi var i alla fall överens jag och Helena att upplägget måste bli betydligt annorlunda nästa gång :-) Jag tror att Wilma bara ska få passitivitetsträna medans Vilja jobbar under mer ordnade former.


LYDNADSTRÄNING

I morse körde jag en 15-minuters träning. Jag körde då inkallning med ställande, rutan och apporteringen. Jag är nöjd över att ha tagit beslutet att strunta i ettan. Wilma har det i sig, men nu orkar vi inte harva det längre. Det är mycket roligare att få köra 2:ans moment.


Wilma har börjat fatta inkallning med ställande. Jag måste fortfarande ha targeten. Jag körde först några korta ställande framför mig sen gjorde jag en inkallning med stå med targeten ca 15-20 meter från Wilma men bara 6-7 meter från mig. Sen en rak inkallning. Jag gjorde om likadant denna gång med targeten 15-20 meter från Wilma och 10-15 meter från mig, följt av en rak inkallning. Hon hade god fart hela tiden och stannade med ca 2 galoppsprång.


Rutan stod jag först nära med target och körde några skick. Sen tog jag bort targeten och ökade avståndet för varje skick. Det gick jättebra.


Apporteringen gick också jättebra. Hon hade full fart ut, greppade bra och kom in och gjorde fina ingångar. Jättekul!

Av karin - 16 juli 2009 17:14

I morse åkte jag och lade ett blodspår. Eftersom jag inte hade så mycket blod så lade jag bara med en vinkel och varje raka 200 m. Jag skulle ju inte träna spår utan skotträna.




Peter följde med och sköt startpistol. Vi hade mobiltelefoner så att jag kunde tala om för honom när han skulle skjuta. Peter placerade sig i det fjärde hörnet (Skott 1-4). Det första skottet avfyrades strax efter vinkeln. Det hördes bara som ett litet puff. Wilma brydde sig inte alls. Sen fick Peter skjuta 2 skott till som inte heller hördes mer än ett puff. Efter det fick väntade han tills vi hade ca 50 meter kvar till grisfoten. Då hade vi kommit upp på öppnare mark i skogen. Detta skott hördes mer och Wilma stannade upp, blev lite störd och hade svårt att koncentrera sig. Med lite påtryckning och stöd från mig så fortsatte hon att spåra. När hon var precis framme så sköt Peter ett sista skott och då blev hon märkbart berörd.


Peter hade flyttat sig närmare och var då ca 100 meter ifrån. Han är osäker själv på om han flyttade sig innan skott fyra eller fem. I vilket fall så var det dumt att han gjorde det. Men han stod bakom en kulle de 3 första och tänkte att det var därför de inte hördes så bra. Jag hade föredragit att han hade stått kvar så att bara jag ändrade förutsättningarna genom att komma närmare skottet. Man kan tydligen inte var tydlig nog (hrrm).


Wilma brydde sig nu inte alls om grisfoten utan ville ta sig därifrån. Jag stannade kvar och försökte leka lite med grisen, men hon brydde sig inte. Peter gick emot oss och då kunde jag skicka Wilma till honom och mot det håll som skottet hade kommit. Hon ville fortfarande inte ha grisfoten så vi gick tillbaka till bilen och åkte och badade. Wilma och Peter simmade långt ut och hon verkade inte medtagen av skotträningen.


Så här i efterhand så skulle jag ha nöjt mig med 4:e skottet. Men jag tänkte att grisfoten skulle vara en positiv upplevelse tillsammans med skottet. När vi kom hem så plockade jag fram grisfoten igen och då vaknade habegäret i Wilma.



På eftermiddagen tränade jag lite dirigering. Ni som jakttränar får gärna kommentera om jag har gjort rätt eller fel. Jag håller ju på och lära mig detta och vill gärna göra så rätt som jag kan från början så att jag slipper begå alla fel jag har gjort i lydnadsträningen.



Först låtsades jag att lägga dummisar till vänster och bakom och dirigerade sen till höger där jag lagt en på riktigt. Sen gjorde jag samma sak i de andra riktningarna. Sen lade jag ut en dummie till vänster och en bakom och låtsades lägga till höger, men skickade bara på den som låg bakom eftersom jag tror att det är det svåraste att få Wilma att springa ut (bort) från mig. Sen lade jag ut i alla riktningar och skickade först ut Wilma bakåt. När hon kommit in till mig och avlämnat dirigerade jag även ut henne till de andra två på vardera sidan. Wilma löste alla uppgifter jättebra.



Det är galet mycket smultron på tomten, de säger ju att det är ett riktigt bärår och jag har sett att det är mycket blåbär. En del smultron var nästan stora som jordgubbar. Det blir smask som efterrätt ikväll.

Av karin - 9 juni 2009 17:05

Idag gick jag ner på vår rätt så stora äng för att testa lite närsök och dirigeringar. Det är väldigt högt gräs där nu och Wilma får skutta som en känguru för att komma fram.


Jag började med närsöket. Lade ut 5 smådummisar runt Wilma i en cirkel på ca 2 meters diameter. De försvann helt i det höga grästet. Wilma hittade 4  men den 5:e var helt borta. Hon började krokna och luktade längre och längre bort från den plats jag lagt ut dem. Jag började leta själv och fick hålla på bra länge innan jag hittade den. Då fick Wilma fortsätta att leta och hittade den också.


För dirigeringen lade jag ut 3 dummisar, 1 rakt fram och 2 åt vardera sidorna. Wilma sprang rakt ut där jag dirigerade, men tog dummyn i snöret och började vifta runt med den. Jag tog den i från henne och gjorde om. Sen skickade vi på nytt och hon tar dem fortfarande gärna på sidan. Men efter några skick så tog hon dem fint. Verkar som om hon tar dem bättre när hon är på längre håll och ska in.


Sen sneddade jag över ängen tillbaka mot vägen och droppade den så att hon såg den och skickade sen henne från vägen. Hon har full fart ut och full fart in. Gick tillbaka över ängen och droppade den några gånger så att hon såg och skickade sen tillbaka henne på ganska långt avstånd. En gång trodde jag att hon hittat dummyn så jag blåste in-signal och då kom hon utan dummyn så jag fick skicka henne igen. Hon ser för skön ut när hon skuttar fram i höggräset.


När vi kom till fotbollsplan så fick hon apportera dummyn från helt nära för att jag ville att hon skulle ta den rätt i mun.


Sen körde vi några lägganden under gång och det gick bra. Jag har varit noga att ge henne superbelöning nu då hon gjort rätt. Sen tänjde jag lite på gummisnodden och körde läggande-belöning, inkallning-läggande-belöning och sist ställande-inkallning-läggande-belöning.


Efter det gick vi ner till vattnet för jag ville testa att göra en markering på vatten. De två första skicken var Wilma hysterisk, skällde av förväntan och kastade sig ut i vattnet. Hon ville ha dummyn för sig själv, simmade snett ifrån mig, sprang upp en bit bort på land, släppte dummyn och skakade av sig. Jag gick bort och tog dummyn ifrån henne sa aja baja och gjorde om. Tredje skicket skällde hon också men simmade in till mig kom upp släppte dummyn och skakade sig. De två sista var hon på helspänn men tyst, kastade sig i vattnet men simmar bra. När hon simmade in till mig fick jag locka henne emot mig. Hon kom in till mig med dummyn och skakade sig efteråt.


Någon på jaktkursen jag gick frågade var jag hade beställt dummies, www.afterdog.com

Av karin - 7 juni 2009 10:48


Igår var vi på vår första jaktkurs, ledd av Helene och Lena. Vi var ca 10 på kursen och delades in i två grupper. Vi blåbär i en grupp och de som hållit på lite längre i den andra. Wilma var den enda tollaren sen var det två golden, någon flat och sen labbar för hela slanten.


Wilma var jätteduktig och fixade alla övningar galant. Hon blir ju lätt uppskruvad och har stor förväntan så ett ganska svagt och högfrekvent pip hördes nästan hela tiden då de andra jobbade. På slutet lade jag ner henne en bit bort och då låg hon snällt tyst kvar, så det borde jag ha gjort tidigare. Wilma var äldst i vår grupp och det märks ändå att vi har tränat så pass mycket som vi har gjort, även om vi inte har tränat jakt. Hon har ändå en ganska bra lydnad och kan sitta kvar och vänta medans dummisarna faller. Hon är också van att jobba och förstår snabbt vad som förväntas av henne. Att hon är lite äldre  och att vi har tränat gör också att hon faktiskt kan varva ner fortare även om hon till en början har hög stressförväntan. Det är stor skillnad bara från ett år sedan.



Vackra Sorunda.


Vi höll till i Sorunda nära Nynäshamn. På två kullar täckta av ängsblommor och med utsikt över bygden med kvarn och kyrka. Det är så himla vackert där.


Pepsi hade hög förväntat och var lite stirrig till en början, men efter en stund kunde han varva ner och jobbade fint.


Vi fick börja med att göra markeringar. Lena stod en bit bort och kastade dummies. Först körde vi en och en och sen två och två och skickade hundarna på varannan. Wilma tog alla snabbt och kom fint in och levererade. Vi fick länga avståndet lite och Lena tyckte jag skulle göra det lite svårare för Wilma när vi fortsätter att träna, länga avståndet ännu mer.


Wilmer, en 10 månaders jaktlabbe.


Wilmer jobbar fint och kommer in med dummisen.


Jag har ju aldrig jobbat med visselpipa heller så det är ju något nytt att ta tag i. Dels att hitta de signaler jag vill ha och KOMMA IHÅG dem. Jag lyckades i alla fall få till en snygg drill på närsöket. Det är ju mycket pryttlar i jakten också, jag får nog köpa en ny rygga och ha de grejerna i.


Carina och jaktlabben Polly tränar markering, Lena leker rapphöna eller nåt och kastar dummies.


Jag har ju inte riktigt orkat ta tag i Wilmas skotträdsla. Men nu känner jag mig mer motiverad och jag tror faktiskt att vi kan klara av att jobba bort den också. Wilma har så stor förväntan på den här träningen och när vi har kört viltspår så det kan vara användbart i den träningen. Sen har hon ju lätt att hetsa upp sig för alla höga ljud som visselpipan. När någon annan blåser i pipan för sin hund så jagar Wilma upp sig. Men det tror jag är lättare att arbeta bort.


Helene, Carina och Polly.


Med Helene fick vi köra dirigeringar. Vi började med en markering för att hunden skulle få ett målområde. Sen satte Helene dummisen på en sten och vi dirigerade hundarna. Wilma sprang även nu rakt på och plockade in dummisen. Helene lade då dummisen framför stenen i höggräset. Även den tog Wilma klockrent, så då fick vi inte göra mer.


Sen visade Helene oss närsök, det hade jag ju redan gjort tidigare en gång så det var inte heller några konstigheter. Tyvärr hann vi inte mer på denna halvdagskurs. Jag hade velat lära mig mer om hur man tränar in visselsignaler etc. Men jag får väl anmäla mig till någon mer kurs.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skapa flashcards