karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Jakt

Av karin - 9 juni 2010 06:47

Jag ska försöka sammanfatta gårdagens övningar med Miso hos Eva Thorén i Rimbo. Vi började med ett teoripass. Inget nytt under solen, men man kan nog inte höra detta för många gånger. Vissa saker måste man bli påmind om och trumma in i hjärnbalken.


TÄNKA   PLANER   GÖRA

Inte samtidigt och i rätt ordning och hålla sig till planen. När man väl är inne på GÖRA så är det försent att börja TÄNKA och PLANERA. Något jag är expert på. Jag tänker (ibland) och planerar, men sen när det kommer till att göra så glömmer jag ofta att hålla mig till min plan. Det kan vara en så enkel sak att jag tänkt träna dirigering = dit jag pekar ska hunden titta och springa. Men sen när hunden har gjort det och kommer in med leksaken så vill jag att den ska komma till mig och lämna. Helt plötsligt har jag ju börjat träna avlämningar fast det inte var det jag skulle göra!


DISTRAKTION

DURATION

DISTANS

DÖ-SVÅRT


Dessa fyra ben måste man ta hänsyn till i träningen. Har du hög distraktion så kanske du måste sänka nivån i de andra benen.


PROVA PÅ VILT

Miso har bara fått träffa en kaja förrut och det var flera månader sedan. Ikväll hade Eva plockat fram en and bara för att vi skulle se hur hundarna reagerade. Det fanns inget krav på att de skulle ta den eller ens gå fram till den. Vi skulle inte locka och pocka, bara observera och ta emot det vi eventuellt skulle få. Det ska inte vara en massa ljud eftersom det är lätt att man berömmer sånt som råkar komma in, tuggande etc. Tar hunden så gör den annars får man vänta och kanske plocka fram vilt en annan gång.


Eva hade lagt ut tre and-attrapper (vad heter det mer?), och en and. Miso gick fram kollade kort in attrapperna, dök på anden, snuffsade lite i fjädrarna och plockade sedan upp den först lite försiktigt och sen rakt över kroppen. Jag stod en bit bort och gick bortåt. Hon kom till mig och vi bytte med godis. Jätteduktig! Jag har ju inte tränat något med vilt, inte särskilt mycket apportering, utan bara börjat träna fast apportgrepp.  


Sen tyckte Miso att hon kunde hjälpa ALLA de andra som inte tyckte att anden var lika mysig ;-) Lilla Sickan 4 månader (jaktlabrador), tyckte att hela grejen var ganska skum och gjorde stora lovar runt området, även då matte närmade sig och ställde sig mitt bland attrapper och and. Det var först när Miso och jag ställde oss där också som Sickan tyckte att det var ok att komma fram. Där kan man se vad en artfrände gör för skillnad.


AND I BUSKAR

Efter det drog Eva anden efter marken och slängde in i buskarna kanske 20 meter ifrån oss. Miso såg när hon gjorde det och hade drag ditåt, men sen när jag släppte henne var det som om hon helt hade glömt bort att något hade hänt 20 meter bort. Hon körde ett flatterejs istället och sprang fram och tillbaka som en galning. Där var det inte många hjärnceller som samarbetade!   


Men vi gick närmre och till sist så fattade hon att det var den där fantastiska anden som hon skulle leta efter. Sen kom hon stolt springandes mot mig igen och vi kunde byta.


DIRIGERING

Eva hade en vit pinne som hon ställde i höggräs/buskar. Vi gick dit sa "pass på" (används sen för att hunden ska vara uppmärskam på att här ska det arbetas) och kastade en leksak vid pinnen. Vände, gick en bit bort och riktade upp hunden mot pinnen, dirigerade och skickade med ett "ja!". Miso blev distraherad av något vid stranden som hon var tvungen att buffa på och inte riktigt kunde släppa. Men jag väntade ut henne och precis när hon tittade mot pinnen så gav jag ett "ja!". Hon lyckades släppa det hon varit så upptagen av och sprang till leksaken. Väldigt bra att hon kunde ändra fokus fast det andra var så viktigt.


INKALLNINGAR

Vi fick köra inkallning med attrapperna som störning. Miso sprang över, med endast en liten tvekan (eller så råkade hon snubbla på en attrapp, min lilla smidiga hund :-). Sen fick vi även prova på inkallning två och två samtidigt, där hundarna släpptes på lite olika avstånd och tid. Även detta gick jättebra. Det känns så skönt att fast Miso ger lekinviter till alla så kan hon ändå fokusera och tycka att jag är det bästa som finns i en sån övning.


Miso är en väldigt trevlig och social hund, och det känns som om hon är bra på att läsa av andra hundar och agera därefter. Om det är någon som är osäker då hon kommer fram så kan hon antingen strosa undan eller så lägger hon sig på marken, rullar runt och visar att "jag vill bara leka".


En söt grej som hände var när vi skulle köra dirigering och jag fick låna en lite roligare leksak av en av tjejerna. Miso sprang ut och hämtade den och sprang sen tillbaka till den jaktgolden som ägde leksaken :-) Ungefär som, här har du din leksak!


Lite senar när jaktgoldenhannen skulle hämta en and så kom han till mig och Miso i full galopp och släppte anden framför Misos tassar, som tack för att hon kom tillbaka med hans leksak.   


Detta var en riktigt bra kväll och vi fick med oss en massa matnyttigt.

Av karin - 16 februari 2010 17:29

Från att ha en ganska lugn tillvaro så har vi nu lagt plattan i botten och gasar i 180. Fullt upp med jobb och stök med hundpassning och annat. Men nu har jag fått ändan ur i alla fall och lyckats filma lite. Misstänker att det blir det enda på väldigt länge  .


Jag och Miso tränar varje dag runt måltiderna. På morgonen kör jag ett pass med bara hantering. Hon tycker inte att det är särskilt kul att sitta still överhuvudtaget, och speciellt inte om någon håller fast henne. Vi tränar på kloklippning och att jag ska kunna hålla henne utan att hon kråmar sig. T ex vid tandvisning.



Sen har vi tränat allt möjligt annat. Klossen, olika target, buren, springa till saker och dutta. I morse provade vi target överföring. Först fick hon dutta på en post-it-lapp och sen satte jag lappen på dörren. Det greppade hon snabbt, även om hon någon gång försökte att äta upp lappen.



Tasstargeten (musmattan) tänkte jag inte träna så mycket på ännu. Jag vill träna in den så att hon får ett rejält avstamp på den. Jag tänkte ta hjälp av Anna när vi börjar den kursen.



Klossen går bra. I början belönade jag Miso oavsett vilket håll hon klev åt, men i filmen hade jag bestämt mig för att hon skulle kliva åt höger (från hennes håll sett). Jag bytte dessutom från att ha använt en pall till att ta en lägre bok. På pallen så fastnade hon liksom på långsidan för den var så stor. Med boken fick vi börja om lite, men nu har hon greppat den också.


WILMA

Igår åkte jag till Nacka BK för att träna Wilma. Med valpen med en rygga på magen så kunde vi bara göra vissa moment. Både rutan och inkallning med ställande, framför allt det senare, gick jättebra. Apporteringen gjorde vi tre gånger, första gången släppte Wilma apportbocken lite för tidigt och eftersom jag inte var så smidig så fick jag inte tag på den. Vi har ju tränat på att hon ska hålla kvar tills jag säger släpp, så där uteblev belöningen. Men följande två hade hon perfekta ingångar och höll kvar apporten tills jag kommenderade. Även hoppet gick jättebra.


Nu längtar jag tills det ska bli varmt så att det blir lättare att gå ut, samt att Miso är lite mer självgående. Jag måste börja träna henne på att vara själv. Det går ju inte att ha henne på magen eller i barnvagn så länge till. Hon börjar att bli riktigt duktig i bilen. Idag när jag skulle hämta Lystra så lämnade jag henne t o m i bilen i 2-3 minuter medans jag sprang in och köpte semlor. Sen stod jag utanför bilen medans jag väntade på Helena och då lade hon sig till sist ner i buren och somnade.


När Lystra kom in i buren sen så bråkade de hela vägen hem så ingen av dem hann vara olycklig över att åka bil. Sen fortsatte de att leka och bråka hela eftermiddagen. När Lystra till sist lade sig ner för att sova hade Miso fortfarande inte fått nog utan försökte få igång syrran. När inte det gick så gick hon lös på pappersinsamlingen. Till sist somnade hon bakom dörren. Hon gör liksom så, håller på tills hon stupar och då lägger hon sig där hon råkar vara för tillfället.


Jag misstänker att Lystra får sitt lystmäte mättat då hon och Vilja leker. Wilma ställer ju inte upp på så vilda lekar. Sen kanske det är så att Miso är mer vild, 100% vild.

Av karin - 7 februari 2010 12:35

Nu på förmiddagen träffades jag, Peter, Wilma, Miso med Helena, Perra, Vilja och Lystra för en liten miniträning. Jag vill gärna ha med Peter för jag tror att han skulle kunna tycka det är kul med just jaktträningen och köra den med Wilma. Jag har ju inte tänkt köra något jaktprov med henne så det gör ju inget om det är lite hoppsan hejsan . Peter har ju inte tränat något med Wilma överhuvudtaget så han kan ju omöjligen ha samma stadga som jag. Men med lite träning och instruktion från andra (jag ska försöka att inte lägga mig i   ) så tror jag att det kommer att gå bra. Det är ju bra om vi kan hjälpas åt han och jag. När vi är ute och seglar så är det bra aktivering för båda hundarna.


Att säga att Wilma var taggad är ett understatement. Hon gav till ett tjut varje gång hon blev skickad på dummyn. Vi gjorde några linjetag och lade tre dummisar på raken. Sen ett linjetag med en dummy och en störningsdummy som kastades på mitten. Wilma hade jättesvårt att inte fokusera på den som kastades. Men efter några försök där vi flyttade närmre den som låg rakt fram så fixade hon det.


Miso och Lystra fick ligga i varsin ryggsäck. Miso var jättepigg när vi kom dit så Peter och jag gjorde lite inkallningsträning med handtarget. Vi satt med bara någon meter mellan oss och Miso fick springa emellan. Hon förstod vad hon skulle göra. Hon har ju förstått att det är henne man ropar på när jag kvittrar Miso. Men hon har nog inte förstått att det är just hon som ÄR Miso. När Peter skulle ropa på henne med sin basröst så förstod hon inte. Han får träna lite på sin falsettröst och entusiasm . Och jag måste öva mig på att inte korrigera honom så mycket då jag tycker att han gör fel!  


Både Helena och jag har ont i ryggen, fast Helena såg verkligen ut som hon fått ett kvastskaft monterat någonstans. Mycket snö att pulsa i en hund på magen och en stor rygga bakpå och dessutom ryggont gör ju att man ser riktigt smidig ut när man rör sig och dirigerar sin hund, ähum... Hoppas du blir bättre till på onsdag Helena. Tack fam Holm för idag!

Jakt · Valp
Av karin - 22 november 2009 21:50

Vi har ju inte sett mycket av Helena och Vilja den senaste tiden. Men idag fick vi se dessdå mer! Vilja är nu riktigt rund om magen :-)


Vi gick ner till ett plaskvått Danmarks ängar och körde lite närsök. Vi gick fotgående runt en "ö" av högt gräs där vi planterat dummisar och tennisbollar, och skickade hundarna växelvis. Wilma som är ovan att ge sig in i höggräset tog den enklaste vägen runt gräsplätten och letade mest i kanten efter tennisbollar, men plockade även in några dummisar. Vilja plöjde igenom som en pansarvagn och tog allt som inte Wilma tog. Stackars Tina fick sitta och vänta under tiden och blev nog lite nerkyld. Såklart fick hon sitta i mattes jacka för att bli varm. Tinapluttan, världens charmigaste gamla pudeltant.


 


Sen fortsatte vi hem till Helena där Wilma fick vara lite praktikanthund och fick massage av Helena. Wilma tyckte det var lite konstigt att jag satt och bredvid men det var Helena som hon skulle var hos. Men hon är ju en riktig kelgris så det tog inte så lång stund innan hon la sig med magen i vädret som hon brukar. Lite förvånad kanske hon var att det inte bara var vanligt kel. Jag tittade inte så mycket eftersom jag inte ville störa och fånga hennes uppmärksamhet och eftersom jag passade på att läsa Helenas uppsats. Men det verkade som om massagen var skön för det var väldigt lugnt och tyst. Tack och bock, mer sånt Helena! säger Wilma.


Jag fick passa på och gosa med en kelsjuk Vilja. Hon nästan satte sig i mitt knä så jag fick känna på stora magen, mys. Pudeln fick jag också ha i knät, men hon började att snarka ganska omedelbart :-)


Tack för en trevlig prommis och skön massage!


I morgon är fortsättningen på min klickerkurs i Stallarholmen. Måndag och tisdag kommer vi att vara där. Ska bli kul!

Av karin - 15 november 2009 14:46

Det finns faktiskt dåligt väder fast man har bra kläder. Men det är bara att trotsa vädrets makter och ge sig ut. När man kommer hem sen så är det dubbelt så skönt. Idag träffade vi Helena och tjockisen Vilja (puppytjock :-) och gänget på ängarna i Gustavsberg. Idag blev det Markeringsträning i höggräset.


Två kastare ställde upp sig vid A och B, den senare mer dold bakom en liten gran och en dunge av sly. A kastade först och sen B. Sen fick hunden välja vilken markering den ville.


Den första markeringen A plockade Wilma in klockrent. Men B tror jag aldrig att hon hann se när den slängdes + att dragningen mot A var för stor. Vi hamnade lite tokigt eftersom stigen (som är markerad som mörkare streck på bilden) blev som en autobahn upp mot kastare A så det var naturligtvis enklare att springa dit. B fick kasta om. Wilma markerade att den landade uppe vid stenen till vänster om kastare B, men hon valde ändå att springa på stigen upp dit istället för i höggräset. Hon var på rätt ställe men vimsade runt. De andra sa att jag var för snabb med att vissla på henne eftersom jag tyckte hon var ute och cyklade. De tyckte jag skulle ha låtit henne jobba längre självständigt, vilket nog är riktigt. Men detta är ju så nytt för Wilma (OCH MIG) så jag kände att det blev för svårt. Vi bröt av istället och bytte förare/hund.


Sen provade jag att skicka från C istället, bort från dragningskraften av stigen. Helena stod vid B och fick kasta ett högt kast rakt upp med lite kackel, då gick det bättre.


Med Wilma så måste det än så länge vara väldigt tydligt, kasten måste gå högt och rakt upp, inte plana ut och landa för långt bort eftersom hon inte ser. Sen måste jag vara noga med att inget kastas förrän hon tittar dit hon ska. Ofta tittar hon på mig eller så går huvudet runt runt som på en uggla och hon har ingen aning om att något har kastats.


Hon är ju dessutom så liten så det höga gräset som var idag gjorde att hon dels inte såg och så blev det kanske onödigt svårt för henne att springa i. Återigen måste vi blåbär tänka på att göra det enkelt :-)


Tack för idag, skönt att komma ut i friska luften och ännu skönare att komma hem sen och få av sig blöta kläderna :-)

Av karin - 25 oktober 2009 16:57

Idag var vi tre ekipage som trotsade regnet och hade jaktträning i Gustavsberg. Ett väldigt fint ställe med stora ängar och möjlighet att skicka på långa linjetag samt "öar" av träd och buskar för sökträning.


 


Vi började med en övning där vi först skulle skicka hunden på en dirigering rakt fram två gånger. 3:e gången så flyttades dummyn till B eller C. När hunden kommer till A så får den en stoppsignal och dirigeras åt sidorna. Eftersom Wilma är så färsk på detta så beslutade jag mig för att bara skicka henne rakt fram men länga avståndet till dummyn. Jag tänker fortsätta att träna stopp och dirigering åt sidorna separat ett tag till, tills jag känner att hon har kläm på det.


Vi konstaterade att det är väldigt noga att lägga upp övningarna tydligt och ordentligt, kanske märka ut var dummyn ligger, prata igenom övningen, kolla av terrängen lite bättre etc. Tanken var att A, B och C skulle ligga som på teckningen ovan, men i själva verket så hamnade den på stigen innan som gick lite snett. Vi som skickade hundarna hade svårt att förstå var stoppsignalen skulle komma och varför hundarna sprang så snett.


I nästa övning flyttade vi ut dummyn till D och skickade två gånger och sen flyttades dummyn till E. Detta är en övning som är bra för Wilma eftersom hon ofta springer för kort ut och dessutom gärna biter sig fast vid ett målområde. Helena lägger på ett "ja! ja!" på Vilja för att visa henne att hon är på rätt väg och ska fortsätta att springa rakt ut. Gör jag det på Wilma så avbryter hon, vänder sig om och tittar på mig och undrar vad jag vill. Det har jag märkt att hon även gör då jag kör spår med henne. Många instruktörer tycker att man ska säga "bra, bra" eller något som för att bekräfta att hunden gör rätt. Men gör jag det på Wilma så stannar hon och tittar på mig och undrar om det kommer några nya direktiv. Därför brukar jag vara tyst. Men det är klart att det går att träna på det också så att hon förstår att hon ska fortsätta att jobba.


Vi avslutade med ett sök för hundarna. Vi hade 2-3 dummysar som vi gömde rätt så svårt, tryckte ner i ris och mellan buskar. Jag lyckades gömma två stycken som alla hundarna bommade att ta. Helena fick hjälpa Wilma genom att gå fram och titta lite åt det håll som den ena dummyn låg och till slut så kunde hon hitta den. Det kändes viktigt att Wilma som fortfarande är ett blåbär ändå fick lyckas. Vi pratade mycket om HUR och OM man ska hjälpa hunden. Wilma blir lätt frusterad och söker hjälp hos mig. För hennes del så tror jag att jag fortfarande måste lägga ganska lätta sök och gradvis försvåra så att hon får bygga upp ett självförtroende och tillit till att det faktiskt finns något där ute. Man kan fortfarande lägga bara en dummy så att hunden verkligen måste leta och inte råkar springa över en som de kan göra då det är fler. Men för oss blåbär gäller det att skynda långsamt. Dessutom så måste jag även här träna Wilma på att söka långt bort. Hon är ganska bra på närsök, men täcker inte av så stora områden på söket.


Wilma var i alla fall betydligt mindre pipig idag, kanske hon tyckte det var skönt med lite ensamtid med matte nu när Faster Alice har ockuperat hennes hem.


När jag kom hem så var jag redan genomblöt så då passade jag på att ta en liten promenad med Faster Alice som hade fått stanna hemma under jaktträningen. Sen var det bara att byta hundmunderingen mot byggkläderna och gå ut och hjälpa Peter i verkstan. Det märks att vi har vintertid nu för vid 17.00 var det mörkt och då är det svårt att jobba något mer ute, då passade jag på att gå in och dammsuga av här hemma. Väldans vad mycket smuts det dras in nu, speciellt med två hundar.


Nu har vi jobbat hårt hela dagen och jag tror att vi låter någon annan laga vår middag. Ikväll blir det nog sushi.


Säga vad man vill om hundlivet men det finns verkligen inget dåligt väder, bara dåliga kläder. För även om det regnade mycket och väldigt blött så var det skönt att vara utomhus. Tack för idag. Det är fantastiskt roligt att vara ute och träna och träffa trevliga människor.

Av karin - 11 oktober 2009 17:50

Piplisa och jag var idag med Helena och hennes jaktgäng och tränade vid Danmarks ängar. Wilma skötte sig bra med undantag för just pipet Rynkar på näsan Hon har ju lätt att förväntanspipa, men idag var det lite extra tyckte jag och hon gav sig inte förrän jag band upp henne en bit bort. Vi har inte tränat med dummiesar på ett tag så förväntan var STOR. Helena hade förslag på övningar till hela gruppen som nog var lite för svåra för Wilma, men jag försökte att anpassa och göra det lite enklare. Om jag ska träna med dem så måste jag ju göra det eftersom de har jakttränat så mycket längre.


  Frida är på väg in med dummie.


Den lilla träning vi har gjort verkar i alla fall sitta rätt så bra. Vi skulle bland annat göra ett linjetag på väldigt långt avstånd. Vi stod två och två med en stor äng mellan. En i taget så kastade vi dummies till ekipagen på andra sidan ängen. Jag flyttade nämre för att göra det enklare för Wilma. Visade på och skickade Wilma som sprang rakt ut, men lite för kort. När hon inte hittade dummiesen så tog hon sig över till en äng bredvid. Det var här vår träning visade sig ha varit nyttig. För Wilma kunde ta mina dirigeringar. Hon lyssnade på stoppsignal och kunde springa ut på min dirigering.


Sen är ju frågan om jag skulle ha börjat dirigera henne eftersom det var linjetag vi höll på med. Jag kanske hellre skulle ha kallat in henne och skickat henne på nytt. Men övning ger färdighet, detta är ju som sagt något nytt både för Wilma och mig. Det var i alla fall väldigt roligt och jag kommer att försöka fortsätta att träna med jaktgänget. Det är roligt att ha en grupp att träna med, och vissa saker kan man ju inte göra själv. Dessutom så blir det ju spontant en massa passivitetsträning, och DET behöver ju vi Tyst.


 

Wilma tycker att vi är tråkiga som bara låter henne ligga och titta på när vi springer omkring på tomten. Men hon finner sig snällt och har legat i sin biabädd i solen.


I övrigt så har jag och Peter jobbat hårt i helgen. Vi håller på och renoverar en friggebod på tomten. Har rivit ut en massa gammalt ruttet virke, burit det till släpkärran, burit tillbaka färskt virke, spikat upp ett tak och åkt två vändor till tippen med allt gammalt virke och annat gammalt skräp. Jättejobbigt men skönt när det är gjort. Nu kan vi ägna tiden till att bygga upp nytt i friggan. Bra tajming hade vi också, för vi hade precis gjort kväll när det började hagla uteFörvånad


Sen var Peter iväg och köpte pizza, det händer nästan aldrig annars att vi äter pizza. Men ikväll var det grymt skönt och gott. Nu ska jag bara sitta framför öppna spisen och jäsa.


Av karin - 31 augusti 2009 09:45

I helgen har vi varit på jaktläger med Ryegatearna (Viljas familj). Igår när jag kom hem så var jag så trött så jag orkade inte blogga, jag var nöjd att jag orkade packa upp väskorna. Wilma däremot var jättepigg och ville träna!!!


Karin instruerar


Vi var indelade i tre olika grupper. Karin hade hand om oss Blåbär, Eva tog hand om de lite mer avancerade (som dessutom körde klickerskt vilket lät spännande), och Ulle som ledde bruksgruppen.


I vår grupp fick vi börja med grunderna i jaktträning. Karin ville att vi skulle  vara noga med fotgåendet fram till varje övning, vi fick ta god tid på oss bara hunden gick bra bredvid oss fast det är superkulattspringaefterdummiesar!!!


LÖRDAGEN

Först fick vi göra en övning utan hundar, vi delades in två och två. En skulle leka hund och en skulle vara förare. Övningen gick ut på att visa hur tydlig man måste vara för att hunden ska veta vad man ska göra och att belöningarna måste vara rätt för att få hunden att göra rätt. Det blir ju otroligt fånigt när man ska försöka föra en människa, men väldigt roligt att titta på (se filmen på Ditte och Palle). Det man kan säga är att det är väldigt lätt att använda rösten för mycket, vi förutsätter att "hunden" vet vad t ex apport är. Och så blir man lätt handfallen när "hunden" inte gör som man vill :-)


PLAN A, B, C, D, E, F, G....

Karin poängterade att det är viktig i all träning att ha en plan. Dels för vad man ska göra, hur man ska göra och vad man ska göra om hunden inte gör enligt plan A. Genom att ha plan B, C... etc. då hunden inte gör som man har tänkt så får man ut så mycket mer av sin träning. 


Blåbärsgruppen.


MARKERINGAR

Vi provade på markeringar på både äng och i skog. Wilma är en jätteduktig markör, hon sprang rakt ut och fiskade upp dummiesen. Däremot var ju dummiesen OEMOTSTÅNDLIG! Kommer inte ihåg var just det märket hette, men den hade någon typ av vändbar "gördel" och flärpar som slängde omkring. Jättelattjo tyckte Wilma. Jag tränade separat på avlämningar och efter det så gick det bra. Kontentan är att jag måste träna med olika dummiesar och prylar, kastar jag en gummistövel så är de den hon ska komma in med. Dessutom måste jag tänka på hur jag står så att jag inte lutar mig fram och försöker locka henne till mig, utan rätar på mig och öppnar famnen.


Sista markeringen igår var klockren. Dummiekastaren stod dold för Wilma och så var det lite terrängbyte, från öppet till mörkt och lite snårigare. W sprang rakt ut plockade in den och kom in till mig och lämnade av utan en tendens till att vilja behålla favvodummisen för sig själv.

 

LINJETAG

Inte heller linjetagen är några problem, bara matte gör rätt. Jag måste lära mig att läsa henne. När har hon tagit min dirigering och när ska jag skicka henne. Om jag väntar för länge så tittar Wilma upp på mig och undrar när hon ska få springa. Dels så måste jag lära mig att läsa henne, men så måste hon lära sig att kunna vänta ut mig. Det ska jag träna separat på, bara visa henne på saker.


Karin tyckte att vi till en börja skulle träna korta linjetag tills man är säker på att hunden verkligen tagit dirigeringen och springer rakt ut. Sen kan man börja länga avstånd. Och att inte börja träna dirigering åt sidorna förrän man är helt säker på att hunden klarar ett linjetag.


SKOTT

På lördagen så pangade klickergruppen så att det hördes över till oss. Vi höll på med ett litet närsök med tennisboll. Wilma slutade att jobba och vi fick sätta oss och bara vara, medans de andra tränade. Efter en stund så började jag fingra lite på tennisbollen och kasta lite med den själv. Wilma tände till igen och vi kunde leka. Då började klickergruppen panga igen och Wilma slutade leka. Vi satte oss igen och gjorde ingenting medans de andra i gruppen körde markeringar. Jag misströstade lite och tyckte att det var rätt så trist. Åka till Dalarna för att sitta och titta på när andra har kul var inte riktigt vad jag hade tänkt mig :-(


Men så skulle vi göra en övning där vi lade ut två dummiesar och tränade stadga i fotgåendet genom att gå fram och tillbaka förbi. De hade då slutat att panga. Jag tog två dummiesar och börjde lattja lite med dem och Wilma var med på noterna och vi gjorde samma övning som de andra. Karin frågade då om jag ville göra en till markering så det gjorde vi och den gick bra.


Det är skittrist att Wilma är så skottberörd, samtidigt så känns det lite hoppfullt att hon ändå kan skaka av sig det så pass snabbt. Jag ska passa på nu när de börjar att övningsskjuta inför älgjakten och åka ut till skogen vid skjutbanan och passivt öva skott.


Wilma slappnar av i väntan på sin tur.


I övrigt så är jag jättenöjd med Wilma. Hon har varit lugn och tyst hela helgen. Hon låter lite grann när det är hennes tur att få göra något, för att hon tycker att det är så vansinnigt kul. Men jag kan få tyst på henne, och när hon jobbar så har hon full fokus. I väntan på sin tur så har hon ofta spontant lagt sig ner och vilat, även när jag har gått ifrån henne utom synhåll för att hjälpa till och kasta dummiesar.


Vadå, min hund tigger väl inte??!!


Ryegatearna var ett trevligt gäng och vi har ätit och druckit gott. Pratat en massa hund och annat. Kul också att träffa familjen Löfgren igen. Även om man inte såg till pojkarna så mycket :-) De hade det mysigt i sin husvagn.


Helena och jag delade rum. Wilma och jag har döpt om Vilja till fisVilja för hon lade av en rökare precis innan vi skulle gå och lägga oss, så att syret i rummet tog slut och vi domnade bort ;-)


Tack för att vi fick följa med och träffa stora härliga familjen! :-)


Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skapa flashcards