karinochwilma

Inlägg publicerade under kategorin Lydnadsträning

Av karin - 18 april 2009 20:10


Idag fokuserade vi på fokus. I helt om marsch/halt och på långa raksträckor. Det är där jag tycker att Wilma ofta tappar tråden och börjar vimsa runt. Helena fick kommendera oss. Jag provade att gå lite snabbare och jag tror att det kan vara bra att ha lite rappare steg.


Vi avslutade med en uppskattad belöning - budföring, helt tävlingsmässig med en pudel under armen (eller hur Helena? :-)


I morgon bär det av. Under en veckas tid har jag försökt hitta på anledningar till att inte tävla. Wilma ska löpa snart, det haglade i morse...  MEN det är väl bara att inse att perfekta förhållanden finns inte. Det finns alltid något att skylla på, det är väl tur det ;-) Jag är tacksam för alla tummar som hålls ute i landet, känns bra att veta att ni finns.


Kram

Av karin - 15 april 2009 19:32

Jag satt i telefon alldeles för länge. Tanken var att jag skulle åka till klubben, men det fick bli en liten träning på fotbollsplanen här hemma istället.


Inkallning: Vi började med några inkallningar. Wilma kändes pigg och sprang med full fart. Hon hoppar fortfarande upp mot min hand i ett litet skutt innan hon kommer in och sätter sig. Jag skulle vilja att hon tvärnitade och svängde in rumpan. Jag har tränat tonvis med ingångar men det verkar inte hjälpa när hon kommer i full kareta. Jag har även provat att ha handen på lite olika ställen, långt ut ifrån kroppen och bakom ryggen, men det hjälper inte. Fick tips om droppa tennisbollen precis innan hon kommit fram för att hon då ska tvärnita. Men då måste jag ju först träna in att tennisbollen är no no tills jag säger varsågod.


Linförighet: Jag började med övningen jag fick av Annika, där Wilma sitter och jag backar ifrån henne, säger ett snabbt "ja!" och vänder mig om och springer, när Wilma kommer ikapp så har jag tennisbollen på snöre vid min vänster sida och vänder den sidan ifrån henne hela tiden så hon får jaga den lite.


Sen körde jag vändningar och korta distanser med många belöningar. Sen körde jag bara långa rakor linförighet. Efter det satte jag turbobelöningen (Shiba kattmat) på avstånd och gjorde en hel radda linförighet vändningar, korta och långa rakor och skickade sen till avståndsbelöning. Det kändes som om hon var ganska bra med mig.


Fritt följ: Jag har märkt att under läggande under gång så lägger sig Wilma utan kommando efter ett visst anta meter. Jag har förmodligen alltid kommenderat henne på ungefär samma ställe, vanemänniska som man är. Därför så tränade jag fritt följ och belönade på långa rakor och vändningar, utan läggande.


Läggande under gång: Jag ska inte peta för mycket i snabbheten denna vecka. Jag vill bara att hon säkert lägger sig och någorlunda snabbt. Jag började med några lägganden där jag backade med henne framför mig. Där var jag lite petigare med snabb läggande. Hon är ingen blixten men det är ok för nu. Sen körde jag vanliga läggande under gång, vilka gick bra.


Apportering: Jag gjorde både ettans och tvåans apportering och det känns inte som om det är något problem. Ska nog byta apporter med någon snart igen så att det blir lite nya lukter.


På det stora hela så kändes hon pigg och alert. Jag skulle vilja testa henne med en massa störning och hundar också, men siktet är inställt mot tävling på söndag. Så får vi se sen.

Av karin - 12 april 2009 18:15

Idag har jag varit igång hela dagen. Först i morse den sedvanliga hundpromenaden med alla hundarna. Maltersern Posh bor för tillfälligt hos Gerd och Lasse (dagmatte/husse) eftersom hennes familj är bortresta. G&L tycker att hundar ska vara lösa så mycket som möjligt och låter dem rejsa runt. Hundarna har väldigt roligt och är ALLTID skitiga efter en promenad. Posh är inget undantag namnet till trots. I hennes familj bär de tydligen ofta omkring henne i väska, varför vet jag inte. Kanske barnen tycker det är kul??! Jag tror i alla fall inte att hon är van att springa omkring som en galning hemma. Men nu när hon är hos G&L springer hon med de stora hundarna och är HUND. Hon är för skön att se, orädd och kavat försöker hon hänga med. De stora hundarna är väldigt snälla och försiktiga med henne. Klart hon kan råka hamna under i stridens hetta, men det verkar inte bekomma henne.


Posh har fått svarta stövlar.


Efter frukost åkte jag till Mälaröarnas BK för att reka. Vilken fin klubb! Jättefina, torra och platta appellplaner och idylliskt med hästhagar och en liten sjö bredvid. Jag var helt ensam och vi kunde utforska stället helt ostört. Vi tränade lite och jag försökte känna in Wilma. Tanken är ju att vi ska tävla nästa söndag. Jag är tveksam eftersom jag anar ett löp runt hörnet. Hon kändes dock helt ok. Följande vecka ska jag träna mycket på kontakt och linförighet. Där har jag poäng att tjäna.


Egentillverkad kastboll


Jag har varit kreativ! Nja, uppfinningen fanns förrut, det vet ni ju sedan tidigare att Wilma numera har en hel uppsättning bollar på snöre. Sist vi tränade hade jag ju tennisboll, men saknade då att ha den på snöre. Wilmas största passion, näst efter mat, är tennisbollar. Det finns ju att köpa såna varianter, men det kändes som onödiga pengar. Eftersom jag har massor av tennisbollar och överblivna tampar från båten så var det bara hålet som saknades. Det fixade jag med en borr. Vips så blev det en tennisboll på snöre, gratis. Mer tennisbollslikt kan det inte bli. Jag kunde dessutom bestämma själv hur långt snöre jag ville ha.


Eftermiddagen har jag ägnat till trädgårdspyssel. Städat bland krukorna på altanen, sått tomatfrön och burit fram lite fler trädgårdsmöbler. I dammen simmar tre glada guldfiskar som har överlevt vintern. Jag var lite osäker på om de skulle klara sig eftersom vi bestämde att inte ta in dem. Men de går ju ner i dvala och vi hade en pump som höll vattnet delvis öppet så att det inte blev en massa sumpgas. Vilken fantasisk påskhelg det har varit. Nu håller Peter på och grillar and inlindad i bacon. Ska bli spännande att se vad det smakar.

Av karin - 10 april 2009 13:44

I morse träffade vi Annika och Diesel och Susanne och Pebbels på Värmdö BK för. Vi har inte tränat med dem tidigare så det var kul och nyttigt. Tyvärr så var det några på skjutbanan så vi hann bara göra några budföringar med Diesel innan de började skjuta. Wilma som ju är skotträdd reagerade. Till att börja med inte så farligt men jag kunde se att hon byggde upp stressen. Så vi avbröt och åkte till Nacka BK, tack Susanne och Annika för att ni ville flytta på er.


Annika skulle kommendera mig på linförigheten och Wilma var seeeeg. Annika introducerade lite nya övningar som ska kunna befästa min vänstersida och göra den intressantare.


Först satte jag Wilma och gick ifrån henne när hon hade full fokus på mig tvärvände jag och började springa ifrån henne med min snörboll på sidan. Tanken var att Wilma skulle jaga efter den och att jag hela tiden skulle vända vänstersidan ifrån henne så att hon skulle få jaga ikapp. Wilma förstod inte. Hon tyckte det var konstigt att jag sprang ifrån henne och var inte så intresserad av att jaga efter bollen. Normalt tror jag att hon skulle vara lite mer taggad, men jag får nog jobba upp den övningen.


Vi provade istället att jag hade en tennisboll, och backade med Wilma framför mig. När hon hade full kontakt så vände jag mig om och när hon hade fortsatt kontakt så slängde jag bollen. Det vore bättre med boll på snöre även här eftersom jag vill behålla henne hos mig och leka istället för att kasta tennisboll, för då är hon liksom redan på väg ifrån mig i förväntan på att jag ska kasta.


På läggande under gång vecklar Wilma ner sig istf att dunka ner i marken. Där provade vi att lägga tennisbollen som avståndsbelöning och så sa Annika till när det var ett bra läggande så att Wilma fick ett "varsågod". Eftersom jag inte har ögon i nacken så måste jag ha hjälp av någon som kan titta åt mig hur hon lägger sig. Det får jag fortsätta att träna på.


Grindar till bilen

Jag är så glad, jag har äntligen hittat grindar och galler till min bil, begagnat. Och det var så bra för de fanns i närheten av Sandviken så brorsan fick åka och hämta dem. De ska ner till Stockholm på fredag så då tar de med dem. Äntligen kan jag ha Wilma på ett bra sätt i bilen och så kan man ha bakluckan öppen när det är varmt. Det följde med en mellanvägg också. Där tjänade jag lite pengar istället för att köpa nytt :-)

Av karin - 9 april 2009 10:43

...jag ska använda fingertarget!


Istället för att hålla godis och locka upp Wilma i stå så ska jag använda fingertarget. Jag började ju med targetsticka för en tid sedan, men har sen inte följt upp den träningen. I morse tränade jag in fingertarget.


Planen är: Jag börjar med att hon ska resa sig upp på rätt sätt och dutta på mitt finger. Ganska snabbt så får jag försöka ta bort fingertargeten. Jag tror kanske att jag lägger på ett kommando i slutet av den träningen. Sen ska jag försöka vänta ut henne så att hon spontant ställer sig och bara belöna om hon gör det rätt (annars får jag backa till hjälper igen). Och sen till sist lägga på kommando igen.

Av karin - 8 april 2009 20:44

Jag har redan fått en hel del bra tips, men jag vet inte riktigt hur jag ska förvalta dem och gå vidare. Det är i fjärrdirigeringen jag har problem. Vi är ju inte på långa vägar där ännu så jag har gott om tid att träna :-)


Det är från sitt till stå och ligg till stå som jag har funderingar över.

Wilma hoppar liksom upp och börjar trampa bakåt. Detta gör hon när jag står nära och på längre avstånd med enbart röst och med handtecken.


Det jag eftersträvar är att hon ska resa sig upp med bakbenen "fastfrysta" och resa sig framåt utan att ta några kliv. Detta kan jag uppnå om jag lockar med godis och liksom för henne framåt lugnt och sansat. Men så fort jag tar bort den hjälpen så skuttar hon upp som vanligt. Se på filmen så förstår ni vad jag menar.


Min fråga är alltså: Hur ska jag gå tillväga? Ska jag forsätta med godiset i handen-lockandet och gradvis försöka ta bort det. Eller finns det något annat sätt?


Av karin - 3 april 2009 14:02

Idag hade man ju kunnat nöja sig med att sitta i en solig glänta och bara vara. Som jag skrev tidigare så känns det som om vi har harvat 1:an nu så länge så jag inte riktigt vet vad jag ska träna längre. Då är det bra att ha träningskompisar som vet bättre. Vi slog våra kloka huvuden ihop och gjorde några gemensamma övningar.


Jag försökte att få Pudelen att spela död, istället fick jag en snurrande pudelen och två liggande andra busar. Vad gör man inte för lite godis. Foto: Helena


Inkallning med störning: Först ut var Wilma. Hon är ju ganska lätt i gumpen så där fick vi gå försiktigt fram. Jag satte Wilma som för en inkallning och gick först bara några meter bort från henne. Helena, Veronica och Therese gick omkring och tjoade och lockade med bollar och godis. Det gällde för mig att vara snabb att belöna när hon satt kvar eftersom Wilma gärna följer med vem som helst som verkar rolig och speciellt om de har godis. När hon väl fattat att hon skulle sitta kvar gick jag ifrån henne 20 meter och kallade in. Halvvägs så kastade de andra en boll emellan sig framför där Wilma sprang. Första gången avvek hon från banan och sprang efter bollen istället. Men andra gången gjorde hon bara en liten avvikning men sprang ändå mot mig.


Platsliggning med störning: Vi gjorde även samma övning som vi har gjort tidigare med att locka hunden vid platsliggning. Wilma har så svårt att inte resa sig och gå fram till den som lockar. Efter ett tag så förstod hon att hon inte skulle resa sig utan belöningen kom från mig när hon låg kvar. Hon höll full koll på tjejerna som lockade och störde bredvid, huvudet gick fram och tillbaka, men hon låg kvar.


Följa John: Av en slump kom vi på en ny övning idag. Jag och Helena råkade gå förbi nära varandra i det fria följet och hur det var så kom vi bakom varandra och kom då på att vi kunde köra lite följa John. Först Wilma och jag bakom Helena och Vilja och sen tvärt om. På det viset blir det en störning att ha ett ekipage som följer efter en. Och för det ekipage som följer efter blir det nästan som att bli kommenderad eftersom man själv inte kan välja när man ska svänga, stanna etc.


Hopp med ingångar: Jag körde lite hopp enligt 2:an, med uthopp och tillbakahopp. Wilma kan ju detta eftersom vi tränade på det tidigare. Jag fortsätter att försöka få ut henne en bit genom att använda target. Första hoppet efter att jag har tagit bort targeten så springer hon ut lika långt och sätter sig, men nästa hopp därpå så sätter hon sig närmre hindret igen. Kanske jag bara ska köra med target och hoppet efter då jag tagit bort den, inte det där extra då hon gör fel.


Det är i alla fall en strålande härlig dag. Jag är glad att jag kunde vara ute på förmiddagen och träna och fika lite. För nu måste jag jobba en stund...ja just ja, det var det jag skulle göra, inte sitta här och blogga!

Ha en fortsatt underbar dag och kväll!


Helena filmade delar av träningen

Av karin - 1 april 2009 19:18

Ja vi har ju inte klarat 1:an ännu. Men det känns så nära. Hoppas bara att Wilma inte börjar att löpa nu för jag har anmält mig till en tävling 19:e april. Känner jag en minsta tendens till att hon ska löpa, blir slö, stissig etc så kommer jag inte att tävla.


Men jag är så trött på att harva 1:ans moment och jag tror att Wilma behöver få lite nya utmaningar. Många saker har man ju ändå nytta av i 1:an, som fria följet etc. Hoppet tränade vi ju på när vi tänkte köra appellen så det blir lite uppfräschning.


Inkallning med ställande: Idag när jag kom hem var det strålande sol och skönt så jag körde i ca 20 min. Först lite inkallning med ställande. Jag började med att kasta godis bakom Wilma, när hon sen kom tillbaka mot mig så kommenderade jag "stå". Hon stannar hela tiden  ca 2 meter ifrån mig oavsett hur långt ifrån jag står. Istället lade jag godiset ca 1,5 meter bakom henne och gick 20 meter. Sen ropade jag in henne och kommenderade "stå" efter halva sträckan. Då stannade hon riktigt bra och fick springa och hämta belöningen.


Fritt följ: Sen körde vi lite fritt följ, det gjorde hon riktigt bra. Hon går fortfarande lite för långt fram ibland, men hänger bra med i svängarna. 


När vi kom hem så stod Peter redo att ta en löprunda, så han tog med Wilma också. De sprang ca 6 km och när de kom tillbaka kom Wilma inrusande, sprallig och glad. Peter kom efter, inte fullt lika sprallig :-) Det var ett tag sedan de var ute och sprang eftesom det har varit så halt. Konditionen kanske inte är på topp.  

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Skapa flashcards